Svartmes nr 178

Med de senaste dagarnas raritetsinflöde i öster (gråhuvad spart, svartstrupig järnsparv, ökenstenskvättor och så idag en rubinnäktergal) så hade jag ju tankarna på att vara ute och hålla ögonen öppna. Helst ville jag gå rundan bort via campingen och in i furet och sedan tillbaka, men en jobbig natt (Klara kräktes) satte stopp för att lämna Linda ensam med barnen. Sedan visade det sig att det regnade i princip hela dagen så det var ändå inget läge. Istället tog jag, som vanligt, varje chans till att gå ut. T.ex. genom att gå ut och slänga soporna.

Just denna gången hade jag varit och slängt just soporna och jag hade tagit den gamla kikaren med mig för att kunna spana av stranden. Snösparv eller berglärka är ju också arter jag saknar och de skulle ju kunna dyka upp där. Det regnade dock fortfarande så jag gick snart in och på vägen ned för infarten hörde jag en mes som lät annorlunda. Lätet kom ifrån Erik och Elsas bok i östra hörnet på tomten och jag fick snabbt upp kikaren för att kolla vad det var. Jag hade ju misstanken att det var en svartmes och det dröjde inte länge innan den visade upp det vita i baksidan av huvudet och nr 178 var klar. :-)
Det var ju naturligtvis inte en art i närheten av Ägretthägerns (senaste tomtkrysset före) nivå men uppenbarligen inte helt lätt att få till ändå.

Svartmes, dock inte fotad på tomten eftersom den snabbt drog sig norrut. Detta foto är från Habo Ljungs fure,6/10-12.