Äntligen dags att åka till öknen! Detta hade jag längtat efter ända sedan förra resan vi gjorde till Dubai, i november 2012. Då tog vi oss aldrig för att åka ut i öknen, hur man nu kan åka till ett sånt här land utan att göra det...
Bab al-Shams är kanske inte det man först tänker när man tänker öken. Det är inte sanddynor så långt ögat når utan det finns en hel del karg växtlighet. Sanddynor finns ju också men det är flera olika naturtyper, som kanske delvis ses i fotona nedan. Man ser mycket spår av människor och det är utan tvekan så att man har påverkat öknen ganska mycket. T.ex. fanns det flera konstgjorda dammar mitt ute i öknen. Något måste alltså fylla på vatten där. Det kändes rätt märkligt men det drog ju till sig fåglar.
När vi kom fram till Bab al-Shams så såg vi redan på huvudvägen några lärkor. Vi försökte stanna och titta på dem men de flög iväg. För Neil var ju inte det något problem utan han kunde utan vidare bestämma dem till svartkronade finklärkor. Direkt när vi köra av vägen och ut i själv öknen dök det upp en till. Denna behagade stanna nära bilen. En hane av svartkronad finklärka.
Detta var en vanlig art under de kommande timmarna. Inte lika vanlig som turkduvor och palmduvor, som det fanns massor av, men man såg dem lite här och var. Både hannar och honor, som är rätt så olika. Honan, nedan, är ju betydligt mindre iögonenfallande.
Ganska snart efter att vi tagit oss ut i öknen fick jag syn på en fågel som sprang i sanden på lite håll. En ökenlöpare!! Det här var dock inte dagens första, trots att det inte står något om dem i tidigare inlägg. Det var nämligen så att på väg till Bab al-Shams stannade vi vid en poloklubb, där Neil sett ökenlöpare tidigare. Mycket väl, när vi kom dit så kunde vi räkna in mellan 20 och 30 stycken. Långt håll i motljus så det var ingen höjdarobs så den här här ute i öknen var riktigt kul. Återigen inga foton tyvärr...
När vi kört några hundra meter till så fick Neil syn på några mörka fläckar i sanden. Äntligen dök en av dagens riktiga målarter upp. Eller, jag borde säga att jag väldigt gärna ville se någon individ ur den här gruppen av fåglar. Det var en vitbukig flyghöna. Vilka vackra fåglar. Här nedan först en hane och sedan en hona. Notera skillnaderna i dräkt.
Vi såg fler och fler av dessa underbara fåglar. På många platser ute i den här delen öknen fanns det små vattenbad, som framförallt är till för de antiloper som lever här, men det lockade ju till sig flyghöns också. Vid något tillfälle såg vi flockar på säkert 100 individer. Vi fick även se en annan art, brunbukig flyghöna, men jag lyckades inte få till några foton här. Jag har istället ett dåligt foto i inlägget från Dubai Pivot fields på denna art. (Det inlägget är inte skrivet än, kommer...)
Vi åkte vidare i jakt på, först och främst, härfågellärka men även andra arter som kan finnas i öknen. Ökensångare t.ex. Nu började de märkliga vattenkreationerna dyka upp. Vi körde ju till dem specifikt eftersom de drar till sig fågel men det var märkligt att se dem mitt ute i öknen. Som någons privata konstprojekt eller nåt sånt. Vid en utav dem hade jag en sångare som jag aldrig såg bra men det såg ut och kändes som en ärtsångare. Här ute i öknen finns det ju en annan variant, ökenärtsångare som det mycket väl kunde ha varit. Blev tyvärr aldrig säkert bestämd. Här fanns det i övrigt både nilgås och småsnäppa (fotot nedan)
Vi gjorde ett snabbt stopp för att leta efter ökensångare. Det hade börjat blåsa rätt mycket så de skulkade nog i sina små buskar. Vi fick i alla fall inte se dem. En hane av ökenstenskvätta visade upp sig istället. Mycket fin men den lät mig aldrig komma helt nära.
Ett par dammar till skulle vi klara av. Där fanns det alltid mycket fågel och i en av dem fanns det bl.a. en rostand. Även en fint utfärgad citronärla (i vinterdräkt visserligen men mycket gul) försökte jag fota men den flög i exakt samma stund som jag tog första kortet. Kass blev det. En dammsnäppa på ganska stort avstånd gick också i dammen.
Även här fanns det gott om tofslärkor och vissa visade upp sig fint.
Här nedan är en introducerad art så den är ju ingenting att räkna, men en vacker fågel är det allt. En svarthalsad svan, som jag tror ursprungligen kommer ifrån sydamerika.
Större flamingo fanns det också en flock av här och även ett stort gäng små vadare och ett ännu större gäng änder som låg och vilade. Duvor och gråsparvar fanns det otaliga av. Det myllrade av liv här vid den här dammen och som man kan se i bakgrunden fanns det till och med vass.
Men så var det ju den där härfågellärkan som jag skrev om tidigare. En av de absoluta målarterna på en tur som den här. Den hade så här lång lyst helt med sin frånvaro och nu började solen gå ned och det var nästan dags att avsluta dagens härligheter. Vi bestämde att vi skulle ta en sista sväng ut i det område som vi började i. Det var precis vid vägen så det var ingen jätteomväg.
Snart fick jag syn på något som rörde sig. Det är det man tittar efter i öknen, rörelser. Svårare nu när det blåste men jag fattade direkt att det inte var något som blåsten åstadkom. Jag tänkte istället först att det kanske var en isabellastenskvätta, jag såg den bara bakifrån men jag tänkte att det kanske, kanske kunde vara en härfågellärka. Neil tog upp sin kikare och tittade på den en stund, den var lite svår till en början men så vände den upp sitt karaktäristiska ansikte med den långa näbben. Där var den!!
Sammanfattningsvis så bjöd Bab al-Shams på följande nya arter: svartkronad finklärka, vitbukig flyghöna, ökenlöpare, brunbukig flyghöna, dammsnäppa (även om jag haft den på Öland en gång när jag var typ 12 år) och härfågellärka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar