Sjuttonde maj -14

Den här dagen kommer jag alltid att minnas som en riktigt härlig dag. Sjuttonde maj... egentligen skulle jag ha sprungit Göteborgsvarvet men så här i efterhand är jag glad att jag inte hade tränat tillräckligt för att ge mig på det. Istället hade vi bjudit in mina föräldrar till denna helgen. Planen var att åka till Kiviks musteri för att åka på äppelblomssafari och tankarna gick ju åt hållet att det kanske skulle vara möjligt att få in gulhämpling på Sverigelistan. 

Som alltid, när pappa är på besök, så gick vi upp någotsånär tidigt för att ställa oss i tomtgränsen och titta på fågel. Jag hade hetsat lite på att det fanns chans på vitvingad tärna, med tanke på att det hade setts två i Lomma kommun dagen före. Det hade ju också varit ett inflöde i Skåne och det rapporterade hyggliga mängder med vitvingade och även ett par skäggtärnor ifrån Köpenhamn.

I vilket fall så var det väldigt lugnt på morgonen. Inte mycket fågel som flög, däremot en härlig ljudbild med törnsångare, rödstjärtar och koltrastar som mest tongivande. Vi började prata lite om vad som skulle kunna bli nästa tomtkryss. Att hitta nya arter när man är på 178 är inte helt självklart men några skamarter finns allt kvar. Jag tyckte att näktergal närmast var konstigt att jag inte hade hört och pappa höll med.

Så, några minuter senare tycker jag att jag hör "comin up, comin up, comin up" långt långt borta. Men svårt att säga något säkert genom ljudridån av andra fåglar. Vi bestämmer oss för att gå bort till dammen vid lilla Bennikan för att höra om den hörs bättre därifrån. Visst gör den det. I övrigt inget annat i dammen och när vi kommer tillbaka så måste näktergalen ha flyttat på sig för nu hörs den ganska tydligt. Tomtktyss nr. 179.

En stund senare ropar pappa att han ser en flock tärnor i riktning mot bryggan vid campingen. Jag tittar dit och får omedelbart in en vitvingad tärna i tuben. Direkt efter ser jag att det är minst två och i det läget tar jag ett dumt beslut. Istället för att njuta av en skön obs av en ny art i Sverige så försöker jag snabbt få ut ett larm på line band, medan pappa följer tärnorna. Det visade sig inte vara helt lätt. Både bakgrunden, som var dels ljus himmel - lite motljus - och dels mörk skog och tärnor som inte direkt flyger i räta led, gjorde att pappa fick följa en fågel. De kom närmre och närmre oss i hög hastighet och när jag hade larmat klart så började de dra sig in över land. Den tärna jag då fick in i tuben var inte någon vitvingad utan tydligen var det en blandflock. Jag tänkte automatiskt skäggtärna och den kort skymt jag fick av tärnan innan den försvann bakom ett träd- max en sekund - uteslöt inte det.

Istället tog jag nu upp kameran för att försöka få något foto på någon av fåglarna när de allt mer närmade sig oss. En fågel kom rakt över huvudet och jag satsade allt på att få foto på den. Den och en till skildes av från resten av flocken, som drog mer rakt österut. Det visade sig vara en silvertärna, vid kontroll av foto efteråt. Pinsamt misstag... här hade ju jag larmat ut på line band att det var trolig skäggtärna i flocken. Bara att skicka ut att man gjort helt fel. Aldrig kul att göra sådana misstag...

Nåväl, jag lärde mig en läxa; njut först av obsen och larma sen. I fallet med tärnor går allt så snabbt så det är tveksamt om det hade gjort någon nytta med larmet i alla fall.

Förutom vitvingade tärnor så dök den alltid så trevlig skräntärnan upp. Två stycken gjort fina födosök framför ögonen på oss och det får bli de enda foton som lättar upp det här inlägget, för några andra foton att visa upp från den här dagen fick jag inte.

Skräntärna

Skräntärna

Sedan följde dagens stora, stora höjdpunkt. Vid en spaning ner mot campingens brygga efter fler vitvingade tärnor så får jag in en islom i tubkikaren. Att det är en islom ser jag direkt och sedan är bara frågan vilken sort. Den flög i höjd med utsidan av revet, som går utanför Habo ljung, i riktining norrut. Jag skrek på pappa att jag hade en islom och försökte förklara var den var någonstans. Han hittade den snart och vi kunde fortsätta med artbestämning. Att det var i sommardräkt var tydligt omedelbart, den vita vattringen på ryggen syntes tydligt och till och med den ljusa fläcken på halsen syntes fint. Som närmast var den ca. 800 meter från oss (uppmätt på google maps) och hela tiden i fint ljus. De huvudsakliga karaktärerna förutom sommardräkten var grovleken på fågeln, tung, närmast gåslik i flykten. Kraftig hals vilket fick den att kännas korthalsad, men framförallt hade den en ljus näbb med tydlig uppåtriktning, likt en smålom. Hela huvudet var något riktat uppåt.

Artbestämning klar, det var en vitnäbbad islom. I detta läget hade jag kunnat försöka ta ett foto på den men av någon anledning tänkte jag inte ens tanken. Förmodligen för att den ändå gick långt ut. I 50 ggr förstoring på tuben och inget värmedaller kändes den ändå ganska nära och gav mig en underbar obs. En annan orsak till att jag inte fotade var att jag visste att LaNi höll till vid Löddesnäs, vi hade pratat med varandra angående vitvingade tärnor tidigare. Eftersom fågeln flög fort norrut så hade jag bråttom att ringa honom. Vad händer? Han svarar inte. Jag ringer igen, men inget svar. Nu var lommen förbi långa bryggan i hög hastighet på väg mot Vikhög. Då ringer LaNi tillbaka och jag kan säga vad vi har haft. Tyvärr visade sig att ha missade den ändå. Jag gjorde ändå vad jag kunde för att fler skulle kunna få se fågeln...

Vitnäbbad islom innebar världskryss, sverigekryss, lommakryss och tomtkryss. Inte illa!! Efter vitvingad tärna hade jag nu fått nr 180 och 181 på tomtlistan, men även nr 263 och 264 på Sverigelistan.

Nu var det dags för att åka till Kivik för utflykt med familjen och den här dagen var det ju bara självklart att gulhämplingen skulle finnas på plats. Visst, gjorde den det. Medan vi tog en tur i visningsträdgården satt det en hanne i en tuja, 10 meter bort, och sjöng. Vackert och nr 265 på Sverigelistan

Slut på en fantastisk dag.

Den artonde gick vi ut på morgonen igen. Idag var det dock helt dött så vi var bara ute en timma. Sedan började larmen trilla in ifrån Löddesnäs... Flock efter flock av vitvingade tärnor. Med tanke på hur dålig obsen på lördagen hade varit så var jag bra sugen på att se fler. Strax innan vi skulle sätta oss och äta frukost så går pappa ut och spanar lite. Några sekunder senare kommer han rusande. Då går det en flock med åtta vitvingade tärnor strax utanför tomten på väg söderut. När jag kommer ut ser man dem bara bakifrån. Ingen särskilt bra obs det här heller. Så jag känner mig fortfarande inte helt nöjd...

Efter att mina föräldrar hade åkt så började det regna. Ordentligt! Eftersom det kom från sydost så var mina fönster ut mot havet fria från vatten så jag tog varje stund jag kunde till att spana efter vitvingade tärnor. Jag ville gärna ha en riktigt fin obs av arten. Det enda jag såg var småtärnor och fiskttärnor, småtärnor och fisktärnor... och så en kentsk. Men inga vitvingade...

Till slut så dyker den upp. Det syntes direkt att det var något annat än små eller fisk. Gissen var annorlunda och den påfallande mörka buken, halsen och huvudet stack ut mot en i övrigt ljus kropp. Men, den var inte så mörk som en vitvingad skall vara och undre vingtäckare var inte svarta. Här följer mina originalanteckningar direkt efter obsen:

"Direkt syntes att det var en Chlidonias, mörk buk, hals huvud mot en kontrasterande vit och påfallande kort stjärt. Undre vingtäckare ljusa men syntes i övrigt inte bra då den flög huvudsakligen snett mot mig. Ovansida vinge såg handen vit ut mot en något gråare arm. Något sattare än en fisktärna (hade både fisktärna och småtärna att jämföra med) men framförallt hade den en kontrasterande vit kind. Detta syntes mycket tydligt under den kanske dryga minut som fågeln sågs. Att den mörka buken inte var en ljuseffekt kontrollerade jag extra noga och vid direkt jämförelse med fisk- och småtärna var det tydligt att det inte var en skugga."

När jag följt fågeln så långt att den var nära land och jag var helt övertygad om att det var en skäggtärna tog jag beslutet att försöka springa ut för att få foto. Man får ju aldrig en sådan godkänd utan foto... Så, jag sliter med mig tuben, springer ned för trappan, sliter på ett par skor och tar kameran från sin krok och springer ut till tomtgränsen i ösregnet. Tärnan är helt borta... Förmodligen har den dragit in över land. 

Modstulen och väldigt besviken går jag in och funderar på vad jag skall göra... Vad gör man med en sån här obs? Jag tänkte på obsen hela kvällen och kände mig bara besviken. Det skall man ju inte göra, jag vet ju vad jag såg, men jag larmade aldrig. Vare sig på line band eller ba och har inte rapporterat något på svalan. Någonstans inser jag ju att det aldrig går att få det här godkänt men, suck... Det var en upplevelse iaf.

Så kan det gå, en fantastisk dag och en dag som slutade i besvikelse...