Visar inlägg med etikett Sverigekryss. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sverigekryss. Visa alla inlägg

fredag 9 februari 2018

Äntligen 300 arter i Sverige

När jag började skriva i den här bloggen (första inlägget här) så var ju syftet helt klart att dokumentera och beskriva omständigheterna kring nya tomtkryss och Sverigekryss. Den har ju sedan utvecklat sig till att nästan enbart bli en reseblogg. Inget fel i det men jag känner att det är lite synd att jag inte orkat med att skriva något om det jag sett i Sverige. Senaste var ju mindre skrikörnen, men det var ju till stor del ett inlägg för att ha ett ställe att visa mina foton på fågeln på.

Nu när jag nått 300 arter i Sverige så skall jag ta mig lite tid och skriva ned de senaste. Det handlar om 11 Sverigekryss och 5 tomtkryss sedan jag senast skrev ned något. Nu skall jag lova mig själv att bli bättre på det här. I synnerhet tomtkryssen - det är ju nästa "mål" att nå 200 arter på tomten. Nu är jag till sist ikapp med alla reserapporter så kanske skall detta funka bättre. Vi har inte heller några resor inplanerade - förutom en skidresa till Romme i slutet av februari. Vem vet, kanske går det att få in gråspett, lappuggla, slaguggla eller tallbit..? Skall kolla AP innan jag åker iaf. och kikaren får följa med.

I kronologisk ordning: 

2016-11-23 Rödhalsad snäppa och toppskarv (#290 och 291)
Den här fågeln var ju en enkel home run... Den hade varit på plats i skälderviken under lång tid innan jag fick för mig att åka och titta på den. Då jag vid den tiden tog var tredje fredag föräldraledig för att vara med Klara så tog jag med henne på en liten road trip. Förutom snäppa var tanken att åka till Torekov och se toppskarv där.

Båda delarna lyckades, även om Klara inte var så imponerad av den rödhalsade snäppan utan ville gärna åka hem istället. Obsomständigheterna var ju inte heller optimala men det gick ändå att se karaktärerna som formen på fågeln, kontrasten på ryggen mm. Toppskarvarna var då lättare. De satt där ute på revet där de skulle vara. Fast jag hann bli lite skraj där då det, innan jag fått upp tuben, körde förbi en båt på nära håll och skrämde upp alla skarvarna. Tack och lov flög två av toppskarvarna tillbaka snabbt igen. Ett par foton från dagen:
Rödhalsade snäppan är fågeln på den största stenen. Naturligtvis helt omöjlig att arta på fotot men en annan sak i verkligheten på plats.
I denna flocken håller den till nästan längst ned i mitten ungefär.

2017-05-25 Höksångare och stäpphök (#292 och 293)
Ett av de sista strukna kryssen var ju höksångaren. Jag vet att jag såg höksångare på Öland när jag var ung eftersom jag har det nedskrivet men jag har inget som helst minne av det. Skönt då att kunna få till den här. Inte minst eftersom vi troligen såg den och hörde den redan förra året. Vi var på samma ställe i år - Parbo äng - där det finns ett "officiellt" par. Eftersom vi var på öland under Kristi himmelfärd så var vi ju inte heller ensamma.

Sångaren satt där den skulle och blev till sist väldigt enkel. En väldigt charmig fågel dock.
Stäpphök sågs det många av på öland den här helgen. Säkert fem olika individer. Vi körde runt och spanade på olika ställen ganska länge, pappa och jag men den gäckade oss. Till sist, på väg tillbaka till Mellby ör inn, dök den upp. Till höger om vägen i höjd med Segerstad och flygande ganska snabbt västerut. Pappa försökte hitta ett ställe att stanna på och innan hann gjort det hann den dra över vägen så även om vi var nära fågeln så blev fotona samtliga underifrån eller bakifrån. På ett av fotona syns dock fullt tillräckligt med karaktärer för att kunna säga stäpphök om denna fågeln.

2017-06-23 Aftonfalk (#294)
Ännu en fågel som det mer eller mindre bara var att åka och titta på. När det kommer till sådana fåglar i närheten av där jag bor (fågeln höll till vid Krankesjön) så brukar jag ta med ett eller båda barnen. I detta fallet följde båda med. Ella tror jag såg falken bra medan Klara är mer tveksam... 😁
I alla fall så visade falken upp sig fint vid flera tillfällen. En härlig dag var det också och barnen trivdes. En utflykt med lite fika sitter ju sällan fel.

Det förtjänar kanske att sägas att även detta var ett gammalt struket kryss. Till skillnad ifrån höksångaren har jag i och för sig några minnesbilder av att jag sett den på öland, men jag har ändå valt att stryka den från min lista. Om jag minns rätt har jag bara två arter kvar nu som jag såg på åttiotalet och som nu är strukna ur min lista. Det är dammsnäppa och alförrädare, där den senare nog blir rätt svår...


2017-08-05 Korttålärka (#295)
En till fågel i samlingen "nya arter som håller till nära hemmet" i detta fallet vid Örtofta sockerbruk. Det var ju bara att åka och titta på den och eftersom den hade hittats under semestertid så fanns det ju inga hinder. Egentligen inte så mycket mer att säga om den, den visade upp sig ganska fint, som kan ses på fotona.



2017-08-10 Mindre skrikörn (#190 på tomten och #296 i Sverige)
Bara några dagar efter att jag varit och tittat på korttålärkan och fortfarande under semestern, stod jag och tittade ut över åkrarna på baksidan av huset. Bort mot dammen vid lilla Bennikan såg jag att det flög lite rovfåglar. Jag såg röd glada och brun kärrhök och så fick jag syn på något som absolut inte var något av dessa. Min allra första reaktion var faktiskt mindre skrikörn. Jag såg de ljusa täckarna på skuldror och rygg, de vita handbasfläckarna på ovansidan och den smala men tydliga vita övergumpen - eller snarare stjärttäckarna.

Fågeln drog söderut bakom några träd så jag skyndade mig att hämta kameran och sedan sprang jag ned på cykelbanan för att få bättre vinkel till öppningen mellan träden. Jag kunde snart hitta örnen igen men den var ännu längre bort, skruvandes tillsammans med tidigare nämnda arter. Jag såg den ju bra i tuben även om det var svårt att se karaktärer på undersidan.

Jag gjorde mitt bästa i att försöka få till några foton och till slut verkar det ändå ha räckt för min rapport till rrk blev godkänd.

En häftig upptäckt tycker jag själv där jag ändå är lite nöjd med att min kunskapsnivå ändå har nått så långt att jag klarar av att ta en såpass svår fågel utan att ha sett den tidigare. Nu har jag ju sett mängder av både större skrik och stäpp, som är förväxlingsarterna och det var ändå en skillnad i uppträdande. Stäppörn och även större skrik ger ändå ett mer örnlikt intryck, om man jämför med våra svenska arter. Det är ändå aldrig något tvivel om att det är örnar man ser. Mindre skriken var ju i och för sig också helt klart en ört men gav ett mer vråklikt intryck där den skruvade med glador och BK.

Jaja, jag har skrivit ett tidigare inlägg med foton som är tagna den dagen så en länk till det här. Men ett av fotona får hamna här också. 😊

2017-09-10 Bredstjärtad labb (#191 på tomten och #297 i Sverige)
Egentligen ett så tråkigt kryss man kan tänka sig, förutom då att jag fick se den från tomten. Det kom ett larm ifrån Barsebäck att en adult brelle var på väg söderut. Om jag minns rätt så dröjde det några minuter innan jag såg larmet så lite lätt stressad skyndade jag mig ut. Då kom det ett larm till som sade att den setts vid Löddesnäs.

Ivrigt spanande mot horisonten kunde jag ganska snart få in den i tuben. I målmedveten flykt söderut och med tydliga klubbor var det aldrig någon tvekan men långt håll var det och aldrig något läge att försöka få ett kort på den.

Senare under hösten, faktiskt samma dag som alkekungen nedan, såg jag min andra bredstjärtade labb. Denna såg jag bättre men i inte helt perfekt ljus. Den såg rätt jämnfärgat mörk ut men med tydliga vita handbasfläckar på ovansidan. Stor och tung var den också. Avsaknaden av tydliga fläckar på undersidan samt att den ändå inte kändes tillräckligt stor och tung för en storlabb gjorde att jag lutade ca 90-10 mot brelle, men jag vågade inte larma den som säker. Jag skickade ut att jag sett en obest. brelle/storlabb på LoX lineband. Samtidigt kom det ett larm från Lomma södra att de också sett den och säkert bestämt den till en ungfågel brelle. Som jag ju själv hade kommit fram till. Skönt att få en artbestämning man är lite osäker på bekräftad.

2017-09-24 Mindre hackspett (#192 på tomten)
Denna hade jag väntat på... efter att ha sett mindre hack inom två hundra meter ifrån tomten vid två tidigare tillfällen så visste jag ju att det här var en av de mer troliga arterna att dyka upp på tomten. När den väl kom så gick det fort. Jag såg något, som rörde sig lite annorlunda jämfört med alla andra sträckande fåglar, som satte sig i den stora boken på Eriks och Elsas tomt. Jag fick upp kikaren och kunde omedelbart konstatera att det var en mindre hack.

Jag gick närmre för att försöka få till ett fotoläge men jag hade nog inte kommit närmre än ett par meter innan den drog vidare norrut. Inte en chans att få till ett foto tyvärr. Kul men lite för snabbt. Fanns ingen tid att njuta av obsen tyvärr.

2017-11-11 Alkekung (#193 på tomten och #298 i Sverige)
En av höstens alla stormar kom så till sist på en helg och jag utverkade lite tid upp vid häcken för att kunna spana av havet. Frustrationen steg när både alkekung (på väg norrut) och klykstjärtad stormsvala larmades ifrån Lomma södra. Jag var säker på att jag missat alkekungen för det tog väldig tid innan den dök upp hos mig. Men när den väl kom så var den väldigt nära. Dessutom lade den sig på vattnet utanför tomten. Det var säkert därför det tog tid för den att komma till mig, eftersom den fällde titt som tätt.

Nåväl, jag larmade att den låg utanför min tomt. Den hade lagt sig pedagogiskt precis bredvid en bläsand så jag kunde lätt se hur väldigt liten den var. När jag tittade upp efter larmandet, på väg att försöka få några foton på den, så hade den redan dragit vidare. Även detta en kort obs alltså. Men ändå, jämfört med brellen ovan, så fick jag ju se den väldigt fint och i bra ljus.

Tyvärr dök det aldrig upp någon klyka hos mig. Som närmast var den vid Lomma norra. Den får nog ses som en av de troligaste arterna att dyka upp vid tomten någon gång, tillsammans med storlabb som sågs vid åtskilliga tillfällen i Lommabukten under hösten 2017. Jag spanade och spanade men lyckade aldrig se någon...

2017-12-17 Kattuggla (#194 på tomten)
En både oväntad och rätt så turlig obs måste jag säga. Jag hade hört ugglan, som satt ca. en km hemifrån, vid ett tillfälle tidigare när jag sprungit förbi uppe vid Bjersund. Denna gången sprang jag först förbi den igen på samma ställe. Nu hoade den tre gånger innan jag sprang vidare och den var bra igång. Dessutom låg vinden från väst så inte helt fel riktning iaf. Jag tänkte att jag måste verkligen göra ett försök att lyssna efter den hemifrån tomten.

Redan under stretchningen hörde jag den. Rätt tydligt också. Det är ju rätt beroende på om det kommer bilar eller inte så jag hade nog tur där att det var en period utan någon trafik som gjorde att den hördes.

Efter detta tillfälle har jag lyssnat fler gånger när jag tyckt att vädret har varit bra och vinden har legat rätt men hittills har jag inte hört något. Den har ju ganska fina marker uppe i dungen vid kiosken så vad den gjorde i den lilla dungen vid Bjersund kan man ju fråga sig...

En oväntad art, jag trodde aldrig att jag skulle få in den från tomten med tanke på att det ju inte finns några bra områden i närheten. Möjligen närde jag ett litet hopp att någon skulle sätta sig vid stora Bennikan någon gång men... nu blev det från andra hållet istället.

2018-01-13 Ringand och större gulbena (#299 och #300 i Sverige)
Så till sist var jag framme vid en av målsättningarna jag hade när jag började skriva i den här bloggen. Att nå 300 arter i Sverige är ingen svårighet idag, det finns ju åtskilliga som har klarat det inom loppet av ett år, men ändå en klassisk milstolpe för de flesta fågelskådare.

Precis som vid flera av de andra kryssen ovan så var ju de två nya kryssen här superlätta. Bara att åka till. Båda fåglarna hade larmats tidigare på morgonen så det blev egentligen aldrig någon speciell puls kring detta. Tyvärr, får jag säga, så är detta ändå ganska banalt egentligen.

I vilket fall, Linda och barnen skulle på en gymnastikutbildning i Ängelholm den här dagen och då kände jag att det var en så bra möjlighet som jag skulle få på att åka och se de här fåglarna. Jag skjutsade dem till Ängelholm och åkte sedan vidare själv, först mot Halmstad där ringanden skulle vara och vidare mot Galtabäck där gulbenan höll till.

När jag kom fram till dammen där ringanden höll till så fanns där först inga andra skådare och jag fick själv leta efter den. Som sagt så hade den larmats tidigare samma dag så jag kände mig rätt trygg i att jag skulle hitta den. Det tog 5-10 min men sedan låg den bara där. Tillsammans med ett gäng viggar. Efter att ha spanat runt lite, fått in några andra årskryss - forsärla, rörhöna, smålom, smådopping - så fick jag nog, det var rätt kallt.

Jag åkte vidare mot gulbenan. Jag körde helt efter vägvisningen i BA och parkerade där den sa att jag var framme. Därifrån gick jag kanske 100 m innan jag kunde sätta ned tuben och se fågeln. Nästan för enkelt... 😃 Här var det mer folk trots att den redan hade varit på plats i över en vecka. Nu när jag skriver det här har det gått ytterligare nästan en månad och fågeln larmas fortfarande från samma plats varje dag.

300 var fixat. Jag var nöjd med dagen så jag drog till Halmstad och körde ett BodyPump-pass efter detta.



Trots att större gulbenan setts både kring jul och nu i en vecka efter att den återfunnits, var det så här mycket folk på plats. Ja, det var ju egentligen betydligt fler men många stod längre bort och syns inte på fotot.

måndag 14 november 2016

Rarrishöst

Någon gång efter sommaren insåg jag att jag inte skulle kunna hålla mitt mål med 10 nya arter (i Sverige) under året. Ett mål som jag har haft sedan jag nådde 200 på min omstartade lista och som jag hade tänkt ha mål fram till jag når 300. Inte så viktigt och jag tror att jag haft över 10 i snitt tidigare så... jaja. I alla fall, efter sommaren hade jag fortfarande inte fått in en enda ny art under året. Så kom då den där rapphönan, vilket gav en art åtminstone. Jag hade ju någon liten förhoppning om att det skulle kunna vara något nytt på öland under v. 41, som vi så fint hade planerat in.

Det blev ju en rarrishöst som aldrig förr. Plötsligt såg det ju rätt lovande ut. Naturligtvis svårt att nå tio arter men någon mer. Dagarna före ölandsresan så började ju larmen trilla in. Först flera olika sibiriska järnsparvar och även på öland, sedan kom då larm på azurmes. Lite stressigt de sista dagarna innan vi skulle åka.

Att jag dippade azurmesen kommer jag nog gräma mig för länge. Det var inget annat än en felprioritering från början till slut. Pappa och jag valde att gå runt Mellby ör på morgonen och när vi efter ett tag åkte mot västra sidan av Öland så valde jag att vi skulle åka till en sibirisk järnsparv - som visserligen var väldigt fin och lätt att komma till - för att ta azurmesen efteråt. Till mitt försvar så verkade ju azurmesen väldigt stationär. Men det visade sig vara fel. Ca. 1,5 timmar missade vi mesen med. Så himla surt.

Stjärtmes, på vägen ned till Mellby ör
Trädkrypare klättrade på en av murarna inne i Mellby med det ofrånkomliga
skämtet "murkrypare!!" som kommentar... ;-)
Sibiriska järnsparven var mycket samarbetsvillig. Hur stationär som helst.
Sibiriska järnsparven blev art nummer 284. Lite konstigt kanske med tanke på att rapphönan blev 282 men däremellan har jag bytt från Clements till IOC och det innebar att jag fått ett "soffkryss" i amerikansk kricka. I och med att Club 300 använder IOC så tyckte jag att jag skulle göra det också.

Dagen efter den fina sibjärnen (eller den försmädliga dippen, beroende på hur man ser på det) så gick pappa och jag ned till Mellby ör igen. På vägen ned hittar pappa en ljus fågel som vi efter lite jobb lyckades stöta ut på vägen. Jag tittade snabbt i handjagaren och insåg att jag inte visste vad det var. Snabbt upp med kameran men då flög den och vi lyckades inte se den igen. Med dvärgsävsparven från Horssten väl i minnet (den var nog kvar på ön vid det här tillfället) så var jag benägen att tycka att den här fågeln var lik. Helt klart en sparv, ljus i ansiktet och med tydliga vita hängslen på ryggen. Kanske var det en lappsparv... 

Vi letade flera gånger fram och tillbaka utmed vägen och jag letade även nästa dag men inte ett spår. Lockade gjorde den aldrig heller. 

Dagen efter, på söndagen, så var mamma och pappa tvungna att åka tidigt men jag gav mig ut och skådade lite utan någon större succé. Familjen bestämde sig för att åka ned till Långe Jan och på vägen dit, när vi åkte igenom Segerstad, såg vi att det kom bilar som stannade i Segerstad. Ut strömmade fågelskådare. Hmmm... någonting på gång. Jag kollade Bird Alarm och då visade det sig att en ökenstenskvätta hade setts i Segerstad. Jag slängde mig ur bilen (med övriga i familjens godkännande) med kikare och kamera och följde strömmen.

Stenskvättan var relativt lätt att hitta då det stod folk redan på plats. Inga höjdarfoton men flyktbilden ger ju tydligt att det är en ökenstenskvätta. Kul! En bonus! Nummer 285.

Stjärtteckningen på ökenstenskvättan är ju väldigt karaktäristisk.
På måndagen sedan skulle Linda jobba medan jag var ledig. Medan barnen och jag väntade i Kalmar så kom larm om att det hade hittats en isabellastenskvätta på nästan samma ställe som ökenstenskvättan. Kanske hundra meter ifrån. När Linda var klar körde vi faktiskt tillbaka. Tack Linda!! Skvättan var kvar. Riktigt dåliga foton men det var inte mycket att göra. Isabellan blev nummer 286. Ella fick också in skvättan på sin lista. :-) Både bronsibis och isabellastenskvätta vid 7 års ålder.

På vägen upp till bron för andra gången så såg vi återigen ett större gäng fågelskådare. Denna gång var det en kungsfågelsångare som visade upp sig fint. Några snabba kort och sedan var det verkligen dags att åka hem.

En vecka efter att vi kommit hem ifrån Öland så plingar det till i telefonen igen. Denna gång en nunnestenskvätta i Falsterby. Faktum var att jag hade en plan på att åka och se en nunnestenskvätta på vägen hem ifrån Öland. Det hade varit en nunnesten på utlängan eller någonstans där i närheten. Dvs. i stort sett på vägen men då den inte hade larmats så vågade jag inte dra med familjen på den omvägen också. Vi hade ju redan åkt tillbaka för isabellan. Därför blev nunnestenen i Falsterbo en perfekt fågel att åka och titta på. Så blev det också och nummer 287 satt som en smäck. Snygg fågel och på flyktbilden kan man ju se skillnaden i stjättäckning mot t.ex. ökenstenskvättan. Värre med att skilja den ifrån medelhavs...

Väl inne i november så har det mest handlat om att spana av matningen i jakt på någon sen sibjärn men där har jag kammat noll. Istället kom ett helt sanslöst larm den 12:e nov. En tundrasparv hade setts utanför Staffanstorp. Detta är ju en fågel som aldrig ens setts i Europa förut så helt osannolikt verkligen. De senaste dagarna har ju dessutom "vår skådarvärld" varit full av spekulationer på hur den kommit till Sverige. Spännande att följa.

Eftersom vi var bortbjudna till Annie, Benjamin och tvillingarna den 12:e fick jag nöja mig med att hoppas på att den skulle vara kvar till dagen efter. Det visade sig inte vara något problem alls. Jag var på plats vid strax före 09 och då var den redan sedd sedan länge och jag var låååångt ifrån först på plats. Mängder av folk såg den under dagen. 

Fotona nedan är ju inte några höjdare men med lite vilja går det ju att se att det är en tundrasparv. En fin fågel och ett underbart fynd blev art nummer 288, om den nu godkänns som spontad eller möjligtvis "ship assisted".

Så, summa summarum, jag är ju inte uppe i tio arter än i år men sex stycken plus ett soffkryss är ju ändå betydligt mer än vad jag trodde för några månader sedan. Nu får det bli lite riktat sök under nästa år för att få in de sista arterna som jag har kvar ifrån innan jag startade om min lista. Om jag minns rätt så är det berguv (och då har jag ändå varit med och ringmärkt berguvar...), dammsnäppa, höksångare och aftonfalk. Just det ja, alförrädare också, men den kommer nog att bli riktigt svår.

Det förtjänas nog att skrivas också att både sibirisk järnsparv, nunnestenskvätta och tundrasparv även var nya lifers för mig. Öken och isabellasten har jag ju sett många gånger i UAE och Oman.

tisdag 18 oktober 2016

Turlig nötkråka

En skön morgon gjorde att efter en timmas skådande på tomten, utan något speciellt alls, gav jag mig ut på en förmiddagsrunda. Efter dryga milen, där jag utan framgång försökte mig på att få in några fler arter på löplistan, så pustade jag ut utanför huset. Man kan ju aldrig vara säker så jag tog fram kikaren medan jag strechade. Precis när jag hämtat den kom den en fladdrig kråkfågel flygande. Tänkte direkt att här hade jag en bra kandidat för nötkråka. Tittade upp i kikaren och där var den. Jag hade en snabb tanke på att försöka få tag i kameran, som låg bara någon meter bort, men det gick för snabbt. Så kan det vara och tomtX nr. 189 blev inte häftigare än så.

Lite senare under dagen åkte jag bort till Borgeby stenugnsbageri och handlade lite bröd. På parkeringen sprang det iväg i rapphöna. Tänkte inte så mycket på det då men insåg sedan att detta var första obsen sedan jag startade om min lista. Lite kul och sverigeart nr 282 klar.

Nedan några foton från helgen. Hyfsat sträckväder för rovfåglar och ett par bivråkar, höstens första fjällvråkar mm. flög förbi. Detta var ju helgen efter riksmästerskapet i tomtfågelskådning och en helt klart mer lyckad helg. Strax efter att jag handlat bröd kom mamma och pappa också så lite skådning blev det med pappa även om det inte kom något mer ovanligt.
Sparvhök

Trana

Fjällvråk

Grågås
Grågås

Ormvråk

Röd glada

Sparvhök

tisdag 20 oktober 2015

Liten brun fågel...

Trots att jag jobbat i Malmö så har jag ju skådat väldigt lite fågel i staden. Mest har det ju blivit de småintressanta arterna vid jobbet, som sidensvans i april, som jag stannat till för. Men tanken har ju hela tiden funnits där att det är många fågelskådare i stan och nån gång dyker det väl upp något som kan vara kul att se. Så i lördags dök det då upp en sån där liten sångare som jag hela tiden letar efter hemma i buskarna. En liten Phylloscopus. Ok, hemma hade jag ju definitivt varit glad för en tajgasångare men det som sågs i Malmö i helgen var strået vassare. En brunsångare! Visserligen oansenlig men väldigt kul.

Efter att ha hunnit med alla dagens uppgifter, söndagar innebär aktiviteter för barnen, så åkte jag iväg. MöX-larmet hade rapporterat om obsar ner till fem meter ifrån. Det visade sig stämma. Fågeln var mycket tillmötesgående under tiden jag var på plats. Den lockade också flitigt stundtals vilket ju var kul att lära sig. Det borde nu finnas en viss chans att jag klarar av att identifiera en om jag skulle upptäcka den själv.

Brunsångaren blev art nr. 281. Tolfte nya arten för i år. Nedräkningen har nu börjat på allvar... bara 19 arter kvar. :-)






fredag 16 oktober 2015

Bronsibis i Skanör 10/10

När Linda ville åka på en sväng till sin brorsa passade jag på att göra en liten utflykt med barnen. Det hade sedan några dagar tillbaka hållit till en bronsibis nere på falsterbohalvön och dessutom varit stationär på ett ställe i Skanör ett tag. Så, det var ett lätt beslut att ta med Ella och Klara för att titta på den. Det är ju en ganska stor fågel och när vi kom fram så visade det sig att den stod relativt nära också så det gick bra för båda barnen att titta på den.

Bronsibis har jag ju sett flera gånger tidigare, både i Kroatien och i UAE men det var första obsen i Sverige och art nummer 280. Bara 20 kvar nu... :-)

Den samsades ofta med den här brushanen. Det verkade
som att brushanen följde efter ibisen


Ibisen syns som en lite brun prick i mitten av bilden. Ella
har blivit duktig på att använda handkikaren
Så här bra kan det faktiskt bli när man använder mobiltele-
fonen genom tubkikaren. Borde öva mer på det...

Ella tyckte att det var kul att stå med alla andra skådare och
titta på ibisen.
Tidigare på förmiddagen hade det varit ett bra sträck på tomten. Bl.a. dök årets första fjällvråk upp och det sträckte rätt så mycket duvor. En ren flock med sju skogsduvor var ju lite häftigt. Både dubbeltrast, rödvingetrast och trädlärka blev också nya årstomtarter.




Tomtens första tistelfjäril
Även på söndagen kom det en del fågel. Fyra fjällvråkar varav den här kom riktigt nära. Dock hade jag inte koll på kamerainställningarna så den här fågeln blev kraftigt underexponerad och jag har fått ljusa upp den ordentligt i photoshop. Det blev ok men rätt mycket detaljer har ändå försvunnit ur de mörkare delarna av fågeln. Klantigt!