Äntligen 300 arter i Sverige

När jag började skriva i den här bloggen (första inlägget här) så var ju syftet helt klart att dokumentera och beskriva omständigheterna kring nya tomtkryss och Sverigekryss. Den har ju sedan utvecklat sig till att nästan enbart bli en reseblogg. Inget fel i det men jag känner att det är lite synd att jag inte orkat med att skriva något om det jag sett i Sverige. Senaste var ju mindre skrikörnen, men det var ju till stor del ett inlägg för att ha ett ställe att visa mina foton på fågeln på.

Nu när jag nått 300 arter i Sverige så skall jag ta mig lite tid och skriva ned de senaste. Det handlar om 11 Sverigekryss och 5 tomtkryss sedan jag senast skrev ned något. Nu skall jag lova mig själv att bli bättre på det här. I synnerhet tomtkryssen - det är ju nästa "mål" att nå 200 arter på tomten. Nu är jag till sist ikapp med alla reserapporter så kanske skall detta funka bättre. Vi har inte heller några resor inplanerade - förutom en skidresa till Romme i slutet av februari. Vem vet, kanske går det att få in gråspett, lappuggla, slaguggla eller tallbit..? Skall kolla AP innan jag åker iaf. och kikaren får följa med.

I kronologisk ordning: 

2016-11-23 Rödhalsad snäppa och toppskarv (#290 och 291)
Den här fågeln var ju en enkel home run... Den hade varit på plats i skälderviken under lång tid innan jag fick för mig att åka och titta på den. Då jag vid den tiden tog var tredje fredag föräldraledig för att vara med Klara så tog jag med henne på en liten road trip. Förutom snäppa var tanken att åka till Torekov och se toppskarv där.

Båda delarna lyckades, även om Klara inte var så imponerad av den rödhalsade snäppan utan ville gärna åka hem istället. Obsomständigheterna var ju inte heller optimala men det gick ändå att se karaktärerna som formen på fågeln, kontrasten på ryggen mm. Toppskarvarna var då lättare. De satt där ute på revet där de skulle vara. Fast jag hann bli lite skraj där då det, innan jag fått upp tuben, körde förbi en båt på nära håll och skrämde upp alla skarvarna. Tack och lov flög två av toppskarvarna tillbaka snabbt igen. Ett par foton från dagen:

Rödhalsade snäppan är fågeln på den största stenen. Naturligtvis helt omöjlig att arta på fotot men en annan sak i verkligheten på plats.

I denna flocken håller den till nästan längst ned i mitten ungefär.

2017-05-25 Höksångare och stäpphök (#292 och 293)
Ett av de sista strukna kryssen var ju höksångaren. Jag vet att jag såg höksångare på Öland när jag var ung eftersom jag har det nedskrivet men jag har inget som helst minne av det. Skönt då att kunna få till den här. Inte minst eftersom vi troligen såg den och hörde den redan förra året. Vi var på samma ställe i år - Parbo äng - där det finns ett "officiellt" par. Eftersom vi var på öland under Kristi himmelfärd så var vi ju inte heller ensamma.

Sångaren satt där den skulle och blev till sist väldigt enkel. En väldigt charmig fågel dock.

Stäpphök sågs det många av på öland den här helgen. Säkert fem olika individer. Vi körde runt och spanade på olika ställen ganska länge, pappa och jag men den gäckade oss. Till sist, på väg tillbaka till Mellby ör inn, dök den upp. Till höger om vägen i höjd med Segerstad och flygande ganska snabbt västerut. Pappa försökte hitta ett ställe att stanna på och innan hann gjort det hann den dra över vägen så även om vi var nära fågeln så blev fotona samtliga underifrån eller bakifrån. På ett av fotona syns dock fullt tillräckligt med karaktärer för att kunna säga stäpphök om denna fågeln.

2017-06-23 Aftonfalk (#294)
Ännu en fågel som det mer eller mindre bara var att åka och titta på. När det kommer till sådana fåglar i närheten av där jag bor (fågeln höll till vid Krankesjön) så brukar jag ta med ett eller båda barnen. I detta fallet följde båda med. Ella tror jag såg falken bra medan Klara är mer tveksam... 😁
I alla fall så visade falken upp sig fint vid flera tillfällen. En härlig dag var det också och barnen trivdes. En utflykt med lite fika sitter ju sällan fel.

Det förtjänar kanske att sägas att även detta var ett gammalt struket kryss. Till skillnad ifrån höksångaren har jag i och för sig några minnesbilder av att jag sett den på öland, men jag har ändå valt att stryka den från min lista. Om jag minns rätt har jag bara två arter kvar nu som jag såg på åttiotalet och som nu är strukna ur min lista. Det är dammsnäppa och alförrädare, där den senare nog blir rätt svår...

2017-08-05 Korttålärka (#295)
En till fågel i samlingen "nya arter som håller till nära hemmet" i detta fallet vid Örtofta sockerbruk. Det var ju bara att åka och titta på den och eftersom den hade hittats under semestertid så fanns det ju inga hinder. Egentligen inte så mycket mer att säga om den, den visade upp sig ganska fint, som kan ses på fotona.

2017-08-10 Mindre skrikörn (#190 på tomten och #296 i Sverige)
Bara några dagar efter att jag varit och tittat på korttålärkan och fortfarande under semestern, stod jag och tittade ut över åkrarna på baksidan av huset. Bort mot dammen vid lilla Bennikan såg jag att det flög lite rovfåglar. Jag såg röd glada och brun kärrhök och så fick jag syn på något som absolut inte var något av dessa. Min allra första reaktion var faktiskt mindre skrikörn. Jag såg de ljusa täckarna på skuldror och rygg, de vita handbasfläckarna på ovansidan och den smala men tydliga vita övergumpen - eller snarare stjärttäckarna.

Fågeln drog söderut bakom några träd så jag skyndade mig att hämta kameran och sedan sprang jag ned på cykelbanan för att få bättre vinkel till öppningen mellan träden. Jag kunde snart hitta örnen igen men den var ännu längre bort, skruvandes tillsammans med tidigare nämnda arter. Jag såg den ju bra i tuben även om det var svårt att se karaktärer på undersidan.

Jag gjorde mitt bästa i att försöka få till några foton och till slut verkar det ändå ha räckt för min rapport till rrk blev godkänd.

En häftig upptäckt tycker jag själv där jag ändå är lite nöjd med att min kunskapsnivå ändå har nått så långt att jag klarar av att ta en såpass svår fågel utan att ha sett den tidigare. Nu har jag ju sett mängder av både större skrik och stäpp, som är förväxlingsarterna och det var ändå en skillnad i uppträdande. Stäppörn och även större skrik ger ändå ett mer örnlikt intryck, om man jämför med våra svenska arter. Det är ändå aldrig något tvivel om att det är örnar man ser. Mindre skriken var ju i och för sig också helt klart en ört men gav ett mer vråklikt intryck där den skruvade med glador och BK.

Jaja, jag har skrivit ett tidigare inlägg med foton som är tagna den dagen så en länk till det här. Men ett av fotona får hamna här också. 😊

2017-09-10 Bredstjärtad labb (#191 på tomten och #297 i Sverige)
Egentligen ett så tråkigt kryss man kan tänka sig, förutom då att jag fick se den från tomten. Det kom ett larm ifrån Barsebäck att en adult brelle var på väg söderut. Om jag minns rätt så dröjde det några minuter innan jag såg larmet så lite lätt stressad skyndade jag mig ut. Då kom det ett larm till som sade att den setts vid Löddesnäs.

Ivrigt spanande mot horisonten kunde jag ganska snart få in den i tuben. I målmedveten flykt söderut och med tydliga klubbor var det aldrig någon tvekan men långt håll var det och aldrig något läge att försöka få ett kort på den.

Senare under hösten, faktiskt samma dag som alkekungen nedan, såg jag min andra bredstjärtade labb. Denna såg jag bättre men i inte helt perfekt ljus. Den såg rätt jämnfärgat mörk ut men med tydliga vita handbasfläckar på ovansidan. Stor och tung var den också. Avsaknaden av tydliga fläckar på undersidan samt att den ändå inte kändes tillräckligt stor och tung för en storlabb gjorde att jag lutade ca 90-10 mot brelle, men jag vågade inte larma den som säker. Jag skickade ut att jag sett en obest. brelle/storlabb på LoX lineband. Samtidigt kom det ett larm från Lomma södra att de också sett den och säkert bestämt den till en ungfågel brelle. Som jag ju själv hade kommit fram till. Skönt att få en artbestämning man är lite osäker på bekräftad.

2017-09-24 Mindre hackspett (#192 på tomten)
Denna hade jag väntat på... efter att ha sett mindre hack inom två hundra meter ifrån tomten vid två tidigare tillfällen så visste jag ju att det här var en av de mer troliga arterna att dyka upp på tomten. När den väl kom så gick det fort. Jag såg något, som rörde sig lite annorlunda jämfört med alla andra sträckande fåglar, som satte sig i den stora boken på Eriks och Elsas tomt. Jag fick upp kikaren och kunde omedelbart konstatera att det var en mindre hack.

Jag gick närmre för att försöka få till ett fotoläge men jag hade nog inte kommit närmre än ett par meter innan den drog vidare norrut. Inte en chans att få till ett foto tyvärr. Kul men lite för snabbt. Fanns ingen tid att njuta av obsen tyvärr.

2017-11-11 Alkekung (#193 på tomten och #298 i Sverige)
En av höstens alla stormar kom så till sist på en helg och jag utverkade lite tid upp vid häcken för att kunna spana av havet. Frustrationen steg när både alkekung (på väg norrut) och klykstjärtad stormsvala larmades ifrån Lomma södra. Jag var säker på att jag missat alkekungen för det tog väldig tid innan den dök upp hos mig. Men när den väl kom så var den väldigt nära. Dessutom lade den sig på vattnet utanför tomten. Det var säkert därför det tog tid för den att komma till mig, eftersom den fällde titt som tätt.

Nåväl, jag larmade att den låg utanför min tomt. Den hade lagt sig pedagogiskt precis bredvid en bläsand så jag kunde lätt se hur väldigt liten den var. När jag tittade upp efter larmandet, på väg att försöka få några foton på den, så hade den redan dragit vidare. Även detta en kort obs alltså. Men ändå, jämfört med brellen ovan, så fick jag ju se den väldigt fint och i bra ljus.

Tyvärr dök det aldrig upp någon klyka hos mig. Som närmast var den vid Lomma norra. Den får nog ses som en av de troligaste arterna att dyka upp vid tomten någon gång, tillsammans med storlabb som sågs vid åtskilliga tillfällen i Lommabukten under hösten 2017. Jag spanade och spanade men lyckade aldrig se någon...

2017-12-17 Kattuggla (#194 på tomten)
En både oväntad och rätt så turlig obs måste jag säga. Jag hade hört ugglan, som satt ca. en km hemifrån, vid ett tillfälle tidigare när jag sprungit förbi uppe vid Bjersund. Denna gången sprang jag först förbi den igen på samma ställe. Nu hoade den tre gånger innan jag sprang vidare och den var bra igång. Dessutom låg vinden från väst så inte helt fel riktning iaf. Jag tänkte att jag måste verkligen göra ett försök att lyssna efter den hemifrån tomten.

Redan under stretchningen hörde jag den. Rätt tydligt också. Det är ju rätt beroende på om det kommer bilar eller inte så jag hade nog tur där att det var en period utan någon trafik som gjorde att den hördes.

Efter detta tillfälle har jag lyssnat fler gånger när jag tyckt att vädret har varit bra och vinden har legat rätt men hittills har jag inte hört något. Den har ju ganska fina marker uppe i dungen vid kiosken så vad den gjorde i den lilla dungen vid Bjersund kan man ju fråga sig...

En oväntad art, jag trodde aldrig att jag skulle få in den från tomten med tanke på att det ju inte finns några bra områden i närheten. Möjligen närde jag ett litet hopp att någon skulle sätta sig vid stora Bennikan någon gång men... nu blev det från andra hållet istället.

2018-01-13 Ringand och större gulbena (#299 och #300 i Sverige)
Så till sist var jag framme vid en av målsättningarna jag hade när jag började skriva i den här bloggen. Att nå 300 arter i Sverige är ingen svårighet idag, det finns ju åtskilliga som har klarat det inom loppet av ett år, men ändå en klassisk milstolpe för de flesta fågelskådare.

Precis som vid flera av de andra kryssen ovan så var ju de två nya kryssen här superlätta. Bara att åka till. Båda fåglarna hade larmats tidigare på morgonen så det blev egentligen aldrig någon speciell puls kring detta. Tyvärr, får jag säga, så är detta ändå ganska banalt egentligen.

I vilket fall, Linda och barnen skulle på en gymnastikutbildning i Ängelholm den här dagen och då kände jag att det var en så bra möjlighet som jag skulle få på att åka och se de här fåglarna. Jag skjutsade dem till Ängelholm och åkte sedan vidare själv, först mot Halmstad där ringanden skulle vara och vidare mot Galtabäck där gulbenan höll till.

När jag kom fram till dammen där ringanden höll till så fanns där först inga andra skådare och jag fick själv leta efter den. Som sagt så hade den larmats tidigare samma dag så jag kände mig rätt trygg i att jag skulle hitta den. Det tog 5-10 min men sedan låg den bara där. Tillsammans med ett gäng viggar. Efter att ha spanat runt lite, fått in några andra årskryss - forsärla, rörhöna, smålom, smådopping - så fick jag nog, det var rätt kallt.

Jag åkte vidare mot gulbenan. Jag körde helt efter vägvisningen i BA och parkerade där den sa att jag var framme. Därifrån gick jag kanske 100 m innan jag kunde sätta ned tuben och se fågeln. Nästan för enkelt... 😃 Här var det mer folk trots att den redan hade varit på plats i över en vecka. Nu när jag skriver det här har det gått ytterligare nästan en månad och fågeln larmas fortfarande från samma plats varje dag.

300 var fixat. Jag var nöjd med dagen så jag drog till Halmstad och körde ett BodyPump-pass efter detta.

Trots att större gulbenan setts både kring jul och nu i en vecka efter att den återfunnits, var det så här mycket folk på plats. Ja, det var ju egentligen betydligt fler men många stod längre bort och syns inte på fotot.

Mindre skrik?

Uppdatering av detta inlägg. Fågeln är godkänd vilket innebar tomtkryss 190. Men eftersom jag aldrig sett mindre skrikörn tidigare, blev det även nr 295 på min sverigelista och nr 691 på min världslista. Någon gång skall jag göra min "ädellista" också - har inte kommit igång med att skriva ned den än - och då kommer den ju hamna där också. 😊

Det var en häftig obs i alla fall och i tuben såg jag ju fågeln mycket bättre än vad de här fotona visar. Bra start på höstens tomtskådande och förhoppningsvis kanske det kommer in ytterligare något tomtkryss... Blåhake, göktyta, morkulla eller snösparv är ju arter som inte känns helt omöjliga direkt. 😃

>>Idag såg jag denna örn ifrån tomten. Hela uppenbarelsen "skrek" mindre skrik, trots att jag aldrig >>sett en sådan tidigare. Dock åtskilliga större och stäpp, t.ex. Bilderna visar i mitt tycke mycket som >>talar för just mindre skrik och egentligen inget som talar emot. Dock är det ju suddiga bilder...

Bättre än så här blev det inte tyvärr. Inte så mycket bättre än det jag fotograferade direkt ifrån kamerans skärm.

Samma foto som förra fast utzoomat så att den röda gladan syns i samma fält. Detta ger en bra blick över storleken på fågeln då de skruvade tillsammans.

Nästan likadan bild som förra. Ev. kan man se handpennorna, jag får dem till 6 stycken isf. men det är kanske för suddigt för att vara säker.

Samma bild som förra fast utzoomad igen. Två röda glador för jämförelse.

Sista bilden visar hela skruven med tre glador, en brun kärrhök (uppe till höger) och örnen längst ned.

Turlig nötkråka

En skön morgon gjorde att efter en timmas skådande på tomten, utan något speciellt alls, gav jag mig ut på en förmiddagsrunda. Efter dryga milen, där jag utan framgång försökte mig på att få in några fler arter på löplistan, så pustade jag ut utanför huset. Man kan ju aldrig vara säker så jag tog fram kikaren medan jag strechade. Precis när jag hämtat den kom den en fladdrig kråkfågel flygande. Tänkte direkt att här hade jag en bra kandidat för nötkråka. Tittade upp i kikaren och där var den. Jag hade en snabb tanke på att försöka få tag i kameran, som låg bara någon meter bort, men det gick för snabbt. Så kan det vara och tomtX nr. 189 blev inte häftigare än så.

Lite senare under dagen åkte jag bort till Borgeby stenugnsbageri och handlade lite bröd. På parkeringen sprang det iväg i rapphöna. Tänkte inte så mycket på det då men insåg sedan att detta var första obsen sedan jag startade om min lista. Lite kul och sverigeart nr 282 klar.

Nedan några foton från helgen. Hyfsat sträckväder för rovfåglar och ett par bivråkar, höstens första fjällvråkar mm. flög förbi. Detta var ju helgen efter riksmästerskapet i tomtfågelskådning och en helt klart mer lyckad helg. Strax efter att jag handlat bröd kom mamma och pappa också så lite skådning blev det med pappa även om det inte kom något mer ovanligt.

Sparvhök

Trana

Fjällvråk

Grågås

Grågås

Ormvråk

Röd glada

Sparvhök

2016-08-20 Hugin kom flygande

Jag trodde aldrig att det skulle ta sju år innan jag såg första korpen från tomten... Men det är faktiskt inte ofta jag ser korp över huvud taget i Lomma kommun. Det lär ha häckat vid Kannikdammen i år så det är ju mycket möjligt att det är en av de fåglarna. # 188 (och därmed lika många som Mats... :-)  ) blev skamkrysset korp i alla fall.

Fast egentligen var dagen ägnad åt att testa mitt nya kamerahus. Efter nio år med min gamla Canon 40D - som köptes på den tiden när det fortfarande inte var självklart att man hade en digitalkamera (fick pikar för att det stod "Digital" på kameraremmen.) - hade jag siktat in mig på en 7D mk II eller 80D. Efter att ha läst på lite så insåg jag att 7D mkII var den som skulle passa mig bäst. Så jag hade bestämt mig för att om jag kunde hitta den under 10 000 någonstans så skulle jag slå till. En dag plingade det till i telefonen och där stod det att Rajala hade sänkt till 9999... så då fick jag ju stå för vad jag bestämt.

Det blev lite fotande den här helgen. Lördagen, när jag också så korpen, var ganska mulen så jag fick testa kamerans möjlighet till att fota i höga iso-tal. Vilken skillnad!! Inte för att det blir perfekta foton i ISO 3200 men skulle man se något ovanligt så går det ju absolut att fota dokumentationsfoton. Kul! Autofokusen verkar styras bättre också och sedan är den ju riktigt snabb vid seriebildtagning. Till och med svårt att kunna ta endast ett foto, när man har snabb serietagning igång.

Några foton från första dagen. Det allra första blev den här skräntärnan. En någotsånär trevlig art att starta fotandet med den nya kameran med. Inte för att det spelar någon egentlig roll... :-D

Denna skräntärna hade jag nog aldrig ens tänkt på att försöka
fota med min förra kamera. ISO 3200.

Gråhäger

Hämpling

Rödstjärt

Större hackspett

Gulnäbbad lira - en liten revansch...

Morgonen började rätt bra, en flock med sillgrisslor flög förbi på skapligt avstånd. Det lovade lite gott!

Den här morgonen hade jag sett fram emot. Plötsligt stämde allt, eller snarare så var alla hinder som brukar vara i vägen för bra skådning som bortblåst (bokstavligen...). Sista veckan på semestern, svärföräldrar som tar hand om barnen och samtidigt ett hyfsat blåsväder. Jag kände att den här dagen bara måste det hända något. En del larm om liror ifrån västkusten dagarna före lät ju bra.

Efter flocken med sillgrisslor hände det inte mycket... Några kentor, två skräntärnor (som det går 13 på dussinet av så här års i Lommabukten), en lite flock silvertärnor - 5 ad + 2 1k - mot V och en del sträckande ljungpipare. Men inget häftigt. Som jag alltid gör så kollade jag av alla håll runt tomten och naturligtvis var det då som larmet kom om en gulnäbbad lira vid Lomma Södra. Snabbt tillbaka till sjösidan av tomten för att spana. Spana och spana men ingenting. Jag hann bli rätt frustrerad för samtidigt som jag spanade så trillade larmen in på LineBand om att den sågs vid LS. LaNi ringde mig t.o.m en gång och sa att den var på väg norrut men naturligtvis hade jag varit tvungen att gå in en snabb sväng i huset just då. Passade iofs. på att ta en kaffe men det var ju en klen tröst.

Ut och spana igen. Jag vet inte hur många tubsvängar över horisonten det blev men plötsligt var den bara där. Jag hade funderat lite på om jag skulle känna igen den när jag såg den. Har ju rätt bra koll på karaktärerna men hade bara sett en enda individ tidigare. Den var dock rätt nära och dessutom (för att lägga till i listan på allt som stämde) fint medljus så artbestämningen blev inget problem, även om jag aldrig såg en gul näb... Förra gulnäsan jag såg var i svårt motljus.

Inte nog med att jag fick se den och se den bra, den behagade snurra fram och tillbaka i ett par minuter, rakt utanför tomten. Dessutom kom den tillbaka en gång till. Då tog jag det här riktigt usla fotot men... vad skall man göra? :-) Bättre än inget!

Efter fotot försvann den men jag såg sedan i BirdAlarm att den hade varit kvar ikväll så kanske blir det repris imorgon.

Att det var en revansch berodde på att den första gulnäbbade liran jag såg också var i Lomma. Den gången åkte jag till Lomma Södra och såg den där men efter att jag kommit hem ställde jag upp tuben och kollade över havet. Jag fick in en fågel då som med 90% säkerhet var den gulnäbbade. Det var svårt motljus och jag var betydligt mindre erfaren då och 90% räcker helt enkelt inte... Jag hade trots allt sett mitt livs första lira bara en stund tidigare. Sedan dess har det blivit grålira i Sverige ljusfotad lira i Oman och även en hel del annan havsfågel. Jag trodde aldrig att jag skulle ha någon chans till gulnäbbad som tomtkryss igen men, där ser man. :-D

Ugglesträck

Barnen vaknade redan 05:45... Inte vad jag hade tänkt mig idag. Visst såg dagen lovande ut enligt prognosen. Eller, i alla fall så såg det ut att bli fint väder. Fågelmässigt var det kanske svårare att uttala sig om. I vilket fall hade jag tänkt ta en liten sovmorgon men det satte barnen effektivt stopp för. Nåja, genom sovrumsfönstret syntes ju att det var lite dimmigt men inte alltför farligt. Sånt väder kan ju alltid vara bra. 

Efter att ha satt barnen framför tv:n (ja, jag skäms lite...), som de ju alltid vill, så gick jag ut för att kolla läget en stund. Det hoppade ju rätt mycket småfågel i buskarna och träden, mest grönsiskor, rödhakar, gransångare och blåmes. Sträcket var dock rätt uselt. Bästa sträckart idag var blåmes med kanske hundra individer.

Ganska snabbt kom jag väl upp i fyrtiotalet arter med brunand som det mest speciella. Ganska artrikt med tanke på att det inte var mycket till sträck men så låg det gott om änder - framförallt bläsand - och gäss utanför tomten, som gav en del. Både skedand, snatterand och stjärtand kunde ses. Helt ok.

Så kom det då en lite udda fågel på ganska hög höjd. Rätt rovfågelslik, både flaxande och glidflygande men ändå helt annorlunda. Jag har ju sett tillräckligt många jordugglor för att mer eller mindre direkt se att det var en sådan. Det var väl en av de mest förväntade arterna som jag ännu inte sett på tomten men jag hade kanske inte förväntat mig en fågel som drog högt över huvudet rätt ut över vattnet... Snarare ute över fälten eller tätt utmed kusten. I vilket fall så drog ugglan ganska långsamt mot SV ut i Lommabukten. Jag kunde spana på den länge i tuben. Läckert! Tomtkryss 186! :-)

Jag försökte snabbt ta några foton men det blev ju inga höjdare. Går väl att se att det är en jorduggla iaf. Första bestämda ugglan från tomten, efter att ha haft två skymtar av jord/horn tidigare.

Det var en helt underbar dag så jag utverkade en timma till efter frukost. Nedan finns några foton ifrån dagen. Är det någon som läser detta och som vet vad det är för larv så får du ju väldigt gärna skriva det.

Barnen tycker ju att det är kul att få titta i tubkikaren och ibland får man ju jobba på nästa generations fågelintresserade. Här spanar de på en ringduva på grannens tak. :-)

Tofsvipa som kom förbi snyggt i det härliga ljuset under
förmiddagen

Några ur den stora flocken ljungpipare, som kom nära
ibland.

Så här såg det ut ifrån min plats där jag står och spanar.
Ganska gott om fågel i vattnet utanför och när dimman väl
hade lättat så var det bra sikt ända bort till Köpenhamn.

Grågässen vrider och vänder på sig när de skall tappa höjd
inför landning.

Samma gäss som ovan, strax innan de kom ned till vattnet

Framåt kvällen hördes det härliga ljudet av tranor. Totalt
räknade jag ihop till 214 st. Den näst första är en årsunge.

Färggrann och fin larv. Men vad skall det bli av den här? Ca
4 cm lång.

Ella spanar på ringduvan. Hon börjar få
lite teknik på att hantera kikaren.

Klara gör så gott hon kan. Men kul är
det, tycker hon. :-)

Egon drog in mot Skåne

Äntligen!!

Så får man ju säga att det kändes med en storm med västliga vindar som sker på en dag när jag var hemma. Lite revanschsugen efter förra helgen när det sågs en del kul vid Lomma södra och jag var borta. Och är jag inte bortrest så brukar jag ju jobba när det blåser så jag var helt klart peppad inför dagen och med välputsade linser och en termos kaffe ställde jag mig i lä uppe på grannens infart.

Just där ligger det dumma med min tomt, jag har ingen vindskyddad plats för havsfågelskådning. Måste lösa det på något sätt...

För att vara Lommabukten så var det stora vågor.

I vilket fall så började dagen rätt lugnt. En sula på relativt nära håll var behållningen första timman. Mycket trut och mås som flög och jag letade runt för att få någon trut till att bli en stormfågel. Jag har inte sett många så det sitter inte i ryggmärgen hur den ser ut jämfört med en trut. Alltså jissen. När den sedan dök upp så var det ju däremot inget problem för det är ändå rätt stor skillnad. Stormfågeln känns så himla trygg när den flyger i kraftig vind och drar ner i vågdalarna. Det är bara så självklart om man jämför med trutarna visserligen också försöker sig på halsbrytande manövrar ibland.

Stormfågel har jag ju sett ifrån tomten tidigare men för att få in den på årslistan så blev det till att lyfta upp tuben, springa fyra meter för att komma in på min egen tomt. Väl där fanns det definitivt inget lä men det gick ändå förvånansvärt lätt att hitta den och att följa den. Gött!!

En del änder flög. Ganska många ejdrar, säkert ett 50-tal om det inte var samma som drog runt. En svärta och några sjöorrar flög också förbi. Två alkor sågs under tiden jag var ute. En kunde jag bestämma till tordmule (lyckades dock aldrig se den från tomten) men den andra fick förbli obestämd. En förmodad gråhakedopping flög förbi men känner mig ändå för osäker för att räkna den...

Fiskmås, en av få fåglar som kommer tillräckligt nära för att
fotograferas

Det blev rätt kallt så jag fick gå in en sväng och värma mig. När jag kom ut igen så hade det dragit ner mycket sulor i sundet. Som mest räknade jag ihop 29 stycken. De flesta väldigt långt ut och många såg man bara korta stunder då de dök upp över horisonten. 

Sedan dök då dagens stora behållning upp. Tyvärr långt ut men sådan är ju havsskådningen. Att det var en lira var jag på det klara med från första ögonkastet. Jag har visserligen bara sett en tidigare men den bara kändes helt typisk som en lira skall göra. På många sätt påminnande om en havssula men betydligt mindre och smäckrare och, precis som stormfågeln, flyger den verkligen fantastisk vackert i den kraftiga vinden. 

Ok, lira alltså. Egentligen var jag helt övertygad om grålira från första stund också. Storleksmässigt rätt och generellt mörk och med långa smäckra vingar. Hade även fin storleksjämförelse med sulor vid flera tillfällen. Jag var ju inte helt påläst på karaktärerna och det som då störde mig var att den visade upp stora ljusa fält på undersidan av vingarna. Inte labbkommatecken utan ganska stora ytor. Solen lyste i fint medljus och det riktigt blänkte ifrån vingarna. Fågeln gick snabbt norrut och jag fick återigen springa över till min egen tomt för att få in den på tomtlistan samt följa den längre norrut. Jag var ju kanske bara 95% säker på att detta var en grålira, ville kolla fågelguiden för att spika karaktärerna. Men jag ville ju gärna larma ut, om någon satt vid Barsebäck, så de skulle vara uppmärksamma på att den var på väg så det fick bli att jag larmade ut den som osäker. 

Eftersom jag vid det här laget var väl nedkyld så gick jag direkt in efter att den försvunnit. Vid en titt i fågelguiden så såg jag ju att de vita fälten på undersida av vingarna var helt typiska. Dvs. ny art säkrad och både Sverigekryss och nytt tomtkryss på en gång. Nr 185 på tomtlistan och 272 på sverigelistan.

Sist kan ju nämnas att strax efter att jag kollat i fågelguiden och insett att det faktiskt var en grålira så sågs den också vid Barsebäck. Även om jag var säker vid det här laget så känns det ju alltid bra när andra ser samma fågel.

Härligt!!

Jämförelsebild mellan fiskmås och gråtrut

En alltid lika härlig siluett i form av en havssula

184 - Rödspov (7/9)

Efter att har varit uppe på morgonen igår (den 6/9) så blev det en sovmorgon idag. Vädret var inte allt för inspirerande heller så jag ställde mig i duschen istället för att gå ut och titta på fåglar.

Då kommer plötsligt Linda inspringande till duschen och säger att Lars Nilsson ringer. I sådana lägen vet jag att man alltid skall svara så det var bara att ställa sig dyblöt och höra vad han hade att säga. Två rödspovar som drar söderut utmed kusten. 

Eftersom skulle vara en ny art för mig så var det ju bara att slänga på sig en handduk, ta med tuben och gå upp och ställa sig vid fönstren i allrummet. Ingenting... Jag stod där en bra stund och hann tänka på hur fort en spov flyger. Insåg att storspovar som drar över huset ibland knappt håller styrfart medan myrspovar som sträcker ute i bukten kan hålla ordentlig fart. Det gick alltså inte alls att säga hur lång tid det skulle ta för fåglarna att komma till stora Bennikan.

Efter ett tag utan någon spov så gick jag och tog på mig kläder för att göra ett sista försök utifrån tomten. Man har ju mycket bättre sikt där. Samtidigt var det frukostdags så någon längre tid hade jag inte på mig. Jag gjorde ett försök i alla fall och det verkade ju också helt fruktlöst. Jag fattade ju att vid det här laget hade de flugit förbi mig om de drog söder ut.

Då ser jag plötsligt två fåglar, ganska långt i norr, som ser ut att kunna vara spovar. Jag får upp handkikaren och visst var det spovar. De här hade raka näbbar - dvs. endast röd och myrspov kvar - och utstickande fötter, röd på huvud/hals men slutade när det nådde buken. Det lutade vid det här laget mot rödspov (nu hade kanske sett dem i en halv sekund när jag kommit så här långt) och sedan vänder de upp och visar ovansidan på vingarna fint med tydliga vita vingband som ju endast rödspov har av de två. Saken klar och fåglarna försvinner bakom ett träd. Kanske hade jag dem i kikaren i två sekunder innan de försvann.

Nu var det bara att vänta på att de skulle dyka upp på andra sidan träden och under tiden hade jag gjort i ordning kameran för att få ett dokumentationsfoto på dem. Så snart de kommer fram riktar jag objektivet mot dem, trycker på avtryckaren för att få autofokus att ställa in sig... Men autofokus hittar ingenting och drar istället in mot närgränsen. Suck, dyrbara sekunder förloras och när jag väl får ordning på kameran igen så finns det inga fåglar kvar. Ingen aning om vart de tog vägen. Jag sprang för säkerhetsskull bort till dammen och kollade om de gått ned där men inte ett spår. Så kan det gå men ändå kul med ett nytt tomtkryss.

Röd glada

I övrigt under dagen dök det upp lite rovfåglar. Glador och tornfalkar kom hyfsat nära och får bli de foton som bifogas här eftersom jag inte fick något på spovarna.

Röd glada, som mest tre som cirklade kring varandra

Skata

Tornfalk. Ålder? Jag är lite inne på 1k eftersom fjäderdräkten ser fräsch ut