27/12-13 Al Barsha pond park

Ganska nära hotellet i Dubai låg det en park. Jag gick dit en morgon innan de andra vaknade. Bara en och en halv timma så jag var i tid till frukost. En ganska trevlig park och det var ganska mycket folk där redan när jag dök upp vid sju ungefär. De flesta sprang, stretchade eller spelade basket.

Det fanns också rätt mycket fågel, men det mesta var vanliga arter som man ser lite här och var. Jag såg ingen art där som jag inte sett tidigare un+-9+der resan. Bilderna nedan blir mer av ett sammanplock av de vanliga arterna.

Drillsnäppor är vanliga och de kan också vara betydligt mer orädda än vad åtmistone jag är van vid hemifrån.

Halsbandsparakiterna är ju vackra fåglar även om de är introducerade av människor.

Tänk om man fick se det "här" hemma...

Vackra fåglar dessa härfåglar, i synnerhet när de spärrar upp sin tuppkamm.

Palmduvor är en av de absolut vanligaste fåglarna här. Som jag skrev i inlägget om Bab al-Shams så finns de i stora mängder därute. Kanske ändå att turkduva är ännu vanligare. Fina fåglar i alla fall.

Purpursolfåglarna finns lite här och var. I synnerhet i parkerna. Jag har inte sett någon i helt utfärgad praktdräkt men det kanske är så att de inte är det alls på vintern.

Ytterligare en rödflikvipa. Förra gången jag var i Dubai såg jag inte en enda men denna gången såg jag dem på flera olika ställen.

De två vanligaste bulbylerna är de vitkindade och sedan de här, rödgumpade. Denna är dock betydligt ovanligare, eller i alla fall svårare att se. I parkerna finns det oftas goda möjligheter att se dem bra.

Den streckade prinian är vanlig även utanför Dubai. Trevlig liten rackare.

Den svartvita staren är förmodligen introducerad och den trivs som bäst i parkerna i Dubai. Ovanlig i övriga delar av landet.

Vitkindad bulbyl kan man se lite överallt. Betydligt vanligare än släktingen rödgumpad och man ser den ofta även när man bara går omkring i stan. Överträffas i det avseenden bara av gråspars, brun majna och palmduva tror jag. Kanske att huskråka och skrattmås är lika vanliga.

25/12-13 Bab al-Shams

Äntligen dags att åka till öknen! Detta hade jag längtat efter ända sedan förra resan vi gjorde till Dubai, i november 2012. Då tog vi oss aldrig för att åka ut i öknen, hur man nu kan åka till ett sånt här land utan att göra det...

Bab al-Shams är kanske inte det man först tänker när man tänker öken. Det är inte sanddynor så långt ögat når utan det finns en hel del karg växtlighet. Sanddynor finns ju också men det är flera olika naturtyper, som kanske delvis ses i fotona nedan. Man ser mycket spår av människor och det är utan tvekan så att man har påverkat öknen ganska mycket. T.ex. fanns det flera konstgjorda dammar mitt ute i öknen. Något måste alltså fylla på vatten där. Det kändes rätt märkligt men det drog ju till sig fåglar. 

När vi kom fram till Bab al-Shams så såg vi redan på huvudvägen några lärkor. Vi försökte stanna och titta på dem men de flög iväg. För Neil var ju inte det något problem utan han kunde utan vidare bestämma dem till svartkronade finklärkor. Direkt när vi köra av vägen och ut i själv öknen dök det upp en till. Denna behagade stanna nära bilen. En hane av svartkronad finklärka.

Detta var en vanlig art under de kommande timmarna. Inte lika vanlig som turkduvor och palmduvor, som det fanns massor av, men man såg dem lite här och var. Både hannar och honor, som är rätt så olika. Honan, nedan, är ju betydligt mindre iögonenfallande.

Ganska snart efter att vi tagit oss ut i öknen fick jag syn på en fågel som sprang i sanden på lite håll. En ökenlöpare!! Det här var dock inte dagens första, trots att det inte står något om dem i tidigare inlägg. Det var nämligen så att på väg till Bab al-Shams stannade vi vid en poloklubb, där Neil sett ökenlöpare tidigare. Mycket väl, när vi kom dit så kunde vi räkna in mellan 20 och 30 stycken. Långt håll i motljus så det var ingen höjdarobs så den här här ute i öknen var riktigt kul. Återigen inga foton tyvärr...

När vi kört några hundra meter till så fick Neil syn på några mörka fläckar i sanden. Äntligen dök en av dagens riktiga målarter upp. Eller, jag borde säga att jag väldigt gärna ville se någon individ ur den här gruppen av fåglar. Det var en vitbukig flyghöna. Vilka vackra fåglar. Här nedan först en hane och sedan en hona. Notera skillnaderna i dräkt.

Vi såg fler och fler av dessa underbara fåglar. På många platser ute i den här delen öknen fanns det små vattenbad, som framförallt är till för de antiloper som lever här, men det lockade ju till sig flyghöns också. Vid något tillfälle såg vi flockar på säkert 100 individer. Vi fick även se en annan art, brunbukig flyghöna, men jag lyckades inte få till några foton här. Jag har istället ett dåligt foto i inlägget från Dubai Pivot fields på denna art. (Det inlägget är inte skrivet än, kommer...)

Vi åkte vidare i jakt på, först och främst, härfågellärka men även andra arter som kan finnas i öknen. Ökensångare t.ex. Nu började de märkliga vattenkreationerna dyka upp. Vi körde ju till dem specifikt eftersom de drar till sig fågel men det var märkligt att se dem mitt ute i öknen. Som någons privata konstprojekt eller nåt sånt. Vid en utav dem hade jag en sångare som jag aldrig såg bra men det såg ut och kändes som en ärtsångare. Här ute i öknen finns det ju en annan variant, ökenärtsångare som det mycket väl kunde ha varit. Blev tyvärr aldrig säkert bestämd. Här fanns det i övrigt både nilgås och småsnäppa (fotot nedan)

Vi gjorde ett snabbt stopp för att leta efter ökensångare. Det hade börjat blåsa rätt mycket så de skulkade nog i sina små buskar. Vi fick i alla fall inte se dem. En hane av ökenstenskvätta visade upp sig istället. Mycket fin men den lät mig aldrig komma helt nära.

Ett par dammar till skulle vi klara av. Där fanns det alltid mycket fågel och i en av dem fanns det bl.a. en rostand. Även en fint utfärgad citronärla (i vinterdräkt visserligen men mycket gul) försökte jag fota men den flög i exakt samma stund som jag tog första kortet. Kass blev det. En dammsnäppa på ganska stort avstånd gick också i dammen.

Även här fanns det gott om tofslärkor och vissa visade upp sig fint.

Här nedan är en introducerad art så den är ju ingenting att räkna, men en vacker fågel är det allt. En svarthalsad svan, som jag tror ursprungligen kommer ifrån sydamerika.

Större flamingo fanns det också en flock av här och även ett stort gäng små vadare och ett ännu större gäng änder som låg och vilade. Duvor och gråsparvar fanns det otaliga av. Det myllrade av liv här vid den här dammen och som man kan se i bakgrunden fanns det till och med vass.

Men så var det ju den där härfågellärkan som jag skrev om tidigare. En av de absoluta målarterna på en tur som den här. Den hade så här lång lyst helt med sin frånvaro och nu började solen gå ned och det var nästan dags att avsluta dagens härligheter. Vi bestämde att vi skulle ta en sista sväng ut i det område som vi började i. Det var precis vid vägen så det var ingen jätteomväg. Snart fick jag syn på något som rörde sig. Det är det man tittar efter i öknen, rörelser. Svårare nu när det blåste men jag fattade direkt att det inte var något som blåsten åstadkom. Jag tänkte istället först att det kanske var en isabellastenskvätta, jag såg den bara bakifrån men jag tänkte att det kanske, kanske kunde vara en härfågellärka. Neil tog upp sin kikare och tittade på den en stund, den var lite svår till en början men så vände den upp sitt karaktäristiska ansikte med den långa näbben. Där var den!!

Sammanfattningsvis så bjöd Bab al-Shams på följande nya arter: svartkronad finklärka, vitbukig flyghöna, ökenlöpare, brunbukig flyghöna, dammsnäppa (även om jag haft den på Öland en gång när jag var typ 12 år) och härfågellärka

25/12-13 Khor al-Beida - Ra's al-Khor

När vi var klara i Wadi Bih så var det dags att köra mot kusten. Målet var den grunda lagunen (eller Khoren) som heter Kohr al-Beida. Det var en bit att köra så Neil och jag fick prata igenom en hel del olika fågelupplevelser och Neil kunde svara på en massa frågor som jag hade om bra lokaler och hur man bäst besöker dem. 

På vägen stannade vi till på ett par ställen. Första ställe vi stannade på skulle Neil egentligen bara pilla lite på GPSen men det låg en damm precis bredvid vägen där. I den dammen gick det en flock större flamingo och en revhäger av den vita fasen. Båda två var nya arter för mig. Nu såg vi många fler av båda senare men det är ju ändå kul hur det slumpar sig ibland.

När vi stannade nästa gång var längre ut mot kusten. Ja, faktiskt vid kusten precis. Det var strax efter att Neil hade gjort en avstickare till en butik som låg här uppe som enbart sålde alkohol... I detta land. Dubbelmoral? Det var visst mycket billigare här än att handla inne i Dubai så han passade på när vi ändå åkte förbi. Den lilla fågellokalen vi stannade vid var en liten damm precis innanför strandlinjen. Här fanns det fler revhägrar, fotot nedan visar två stycken, en grå fas och en vit fas.

Jag tog en snabb titt ned på marken nära bilen och där fick jag se en vadare springa iväg ifrån oss. Det var lite fascinerande faktiskt men trots att jag aldrig sett arten tidigare så visste jag direkt vad det var. Jag antar att det beror på fågelböckernas (i synnerhet fågelguiden) fantastiska förmåga att visa fåglarna, inte bara hur fjäderdräkt och sådana karaktärer ser ut, utan även hur de ser ut när dom rör sig. Jizzen. Det var i alla fall en svartbent strandpipare det handlade om och det är klart att det hjälper säkert att jag har bra erfarenhet av större och mindre strandpipare men lite nöjd får jag erkänna att jag var att jag tog den direkt. :-)

Ytterligare en mycket vacker fågel visade upp sig för första gången vid den här lilla dammen, sandtärnan. Den hade en lång flyguppvisning för oss men på för långt avstånd för att fota. Det blev mer av den senare istället...

Sedan åkte vi färdigt hela sträckan till Khor al-Beida, vi såg iofs. en stängshök på vägen men hade inte möjlighet att stanna och titta på den. Stället vi kom fram till var helt klart lite speciellt... Precis bredvid låg sheikens (för Ras al-Khaimah) boning, komplett med mur och vakttorn som patrullerades av beväpnade vakter. Jag fick rådet att inte rikta kameran åt det hållet. Dessutom var det lågvatten så alla vadare, som ju var målgruppen av fåglar där, var långt ute. Det blev helt enkelt inte några foton på det här stället. Däremot var det ett fantastiskt ställe för fåglar. Massor verkligen. Den riktiga målareten var hägerpipare och det fanns flera stycken här på platsen. I övrigt så fanns där både ökenpipare och mongolpipare, även om de var i vinterdräkt. En socotraskarv flög förbi och ute på en pinne i vattnet satt det en iltärna. Utöver detta såg vi massor av småvadare som småsnäppa, spovsnäppa, mosnäppa och kärrsnäppa. Där fanns strandskata av en annan ras än den som finns i sverige, en skedstork stod där och en hel del större flamingor gick där. 

Precis när vi kom fram såg vi resans första ökenstenskvätta. Den behagade dock befinna sig i riktning mot sheikens "palats" så jag valde att inte jaga foton utan hoppades att det skulle dyka upp fler. Tanken var ju, trots allt att vi skulle ut i öknen också.

Efter att ha spanat en stund så åkte vi vidare. Nu var ju tanken att vi skulle ta oss till öknen i Bab al-Shams men återigen hade vi lite tid över så vi åkte in i Dubai och till den "wildlife park" som finns där. Även denna är en grund havsvik, precis som Khor al-Beida, men här är det lite mer utbyggt för turism. Stället heter Ra's al-Khor (Khor igen...) och här fanns det ett gömsle som vi kunde spana ifrån. Här blev det mer av det vi såg i Khor al-Beida men här fanns det även lite rovfåglar. Vi såg större skrikörn, dvärgörn, bruna glador och minst en fiskgjuse. De två första var ju nya för mig. Här på fotot nedan är det en större skrikörn.

Den sista arten som var ny på det här stället blev en bronsibis som stod och visade upp sig. Tydligen inte helt vanlig här i UAE. Nedan följer lite bilder på smått och gått vid Ra's al-Khor.

Revhäger som poserade fint nära gömslet

Sandtärna som hade flyguppvisning

En till sandtärna (kan vara samma) som bråkade med en
annan sandtärna

Det fanns mycket rastande fåglar av arter som vi kan se
uppe i Sverige. Här vid Ra's al-Khor fanns det gott om stjärt-
änder men även bläsand, kricka och gräsand.

Större flamingo. Jag vet inte riktigt vilken dräkt den här
befinner sig i men den borde väl inte vara vuxen.

En av de vanligaste fåglarna, efter gråsparv och brun majna
är den här vitkindade bulbylen. 

Precis utanför gömslet höll det till en ägretthäger

25/12-13 Wadi Bih

Att komma upp i bergen var en ren njutning. Det första som slog mig när jag öppnade bildörren var att det var helt tyst!! Inget storstadsbrus som i Dubai och inget buller ifrån en närliggande väg som vid Hamraniyah fields. Helt tyst. Inte ens någon vind var det och inte heller några fåglar som lät faktiskt... Fast det tog en stund innan jag insåg det.

Wadi Bih är två plantager av dadelpalmer som ligger i norra delen av UAE, en kort bit in i bergen på väg mot den del av Oman som ligger längst norrut på halvön. Man får köra upp i bergen på en halvbra grusväg och det är aldrig några imponerande berg rent höjdmässigt men ändå väldigt vackra. De två plantagerna bryter av omgivningen helt med sitt gröna mitt i den karga miljön av sten och sand. Mycket vackert!!

Redan tidigt in i bergen stötte vi på ett par svartvit stenskvätta och ganska snart efter det en grön dvärgbiätare men vi körde vidare, Neil trodde på att vi skulle få bättre obsar av de här arterna. 

Vi stannade vid den ena plantagen och gick en sväng runt. Han lockade med att vad som helst skulle kunna dyka upp, t.ex. svarthalsad trast, som tydligen setts där relativt nyligen. En hel del gråa frankoliner flög upp där vi gick och prinior och silvernäbbar flög omkring lite överallt. Det första intressanta som dök upp var en stenskvätta. Även denna var svartvit men vi såg den bara kort. Lite senare hoppade den upp igen på ledningen som den suttit på när vi först fick se den och nu fick vi se den bättre. Det visade sig att det svarta inte var helt svart utan hjässan och ryggen gick i lite brun ton. Orientstenskvätta!! Jag hade sagt till Neil före resan att jag var intresserad av att se bl.a. stenskvättor så det var ju riktigt roligt. Tyvärr inga foton...

Lite längre fram dök det upp fler fåglar. Ett nytt par av svartvit stenskvätta och de här var verkligen sociala av sig.

De här bilderna visar samma fågel, men vilken vacker stenskvätta. Fantastiskt!!

En annan fågel med röda toner i hoppade fram en stund. Det första budet från Neil var Bergsparv men när vi fick se den bättre så visade det sig vara en svart rödstjärt. Här i UAE finns bara svarta rödstjärtar av den variant som kallas östlig svart rödstjärt så en sådan var det.

En till rödbrun fågel dök upp och denna gång visade det sig vara en bergsparv. Den försvann snabbt men kom tillbaka och hade då fått med sig lite kompisar. En stund kunde vi stå och titta på dessa vackra sparvar medan de födosökte på marken.

Fler gråa frankoliner sprang mellan träden. De var rätt svåra att få på bild.

En av de riktigt fantastiska färgupplevelserna var ju de gröna dvärgbiätarna. Neil hade ju rätt i att vi skulle se fler av dem. Det var ganska många som höll till i de båda plantagerna.

Vi åkte vidare till den andra plantagen, som låg bara några hundra meter bort. Även detta stället tog vi egentligen bara en sväng runt i och det var inte så mycket nytt efter den första plantagen men ganska snart efter att vi hade börjat gå där fick jag syn på en känd syn. Ok, jag har ju inte sett så många men några iaf. och de är ju alltid kul att se. En svarthakad buskskvätta.

En annan ny art på det här stället och som jag heller aldrig sett förut var levantbulbylen. Inne i Dubai finns det två bulbylarter som man kan se relativt ofta, mer om dem i senare inlägg, vitkindad bulbyl (mycket vanlig) och rödgumpad bulbyl. Denna skall dock vara den enda bulbylarten som man är säker på att den inte blivit introducerad av människor.

Efter detta var det inte så mycket mer att se här utan vi åkte vidare. För att summera det som var nytt för mig så blev det här: orientstenskvätta, svartvit stenskvätta, grön dvärgbiätare, bergsparv, levantbulbyl. Utöver detta så bl.a. östlig svart rödstjärt, indisk silvernäbb, grå frankolin, svarthakad buskskvätta och blek klippsvala. Den sista var väldigt vanlig men ack så svår att få bra foton på. Jag var ju faktiskt inte heller här i första hand intresserad av att ta bra foton. Någon gång skulle det vara kul att åka tillbaka hit och fokusera lite mer på fotografi. Här nedan ett par foton till.

De indiska silvernäbbarna var vanliga

En östlig svart rödstjärt till hittade vi. Även denna en honfärgad fågel.

25/12-13 Hamraniyah fields

Telefonens alarm ringer kl. fem på morgonen... Suck!! Det motsvarar ju kl. två på natten hemma i Sverige. Å andra sidan blir ju detta starten på en underbar dag och något som jag sett fram emot i ett par veckor. Två koppar kaffe senare var jag helt redo att ge mig i kast med dagens begivenheter.

Före avresan till Dubai tog jag kontakt med Neil Tovey, en av de få fågelskådare som är bosatta i UAE, via sidan UAE birding. Det ledde till att vi bokade upp juldagen till 12 timmars fågelskådning i UEA. Visst, det kostar lite men det var det verkligen värt. Om man som jag har små barn så gäller det att ta tillvara på den korta tid man har tillgänglig till fågelskådning när man är på semester så en guide var helt perfekt och Neil är en trevlig, duktig och van guide.

Jag kommer att dela upp den här dagen i ett antal inlägg här i bloggen, ett för varje huvudsite som vi besökte, så att det blir lite mer överskådligt.

Vi hade stämt träff kl. sex på morgonen och han kom och hämtade mig på hotellet. Det var fortfarande mörkt då så vi utnyttjade tiden till att köra till den första lokalen, som låg ca en timma bort. Huvudplanen var att vi skulle hinna till Hamraniyah fields, Kohr al-Beida och öknen i Bab al-Shams. Det visade sig att vi hann med en hel del utöver detta. :-)

Det första intressanta som skedde i fågelväg var ett par ökenkorpar som vi såg vid vägen precis i gryningen. En bra start på dagen och den första nya arten för mig.

Hamraniyah fields: De här fälten ligger precis vid en större väg (kolla på Birdingsites i UEA) och är lätt tillgänglig. Det var helt ok att gå omkring överallt på området och alla vi möte hälsade vänligt. På stället odlar man gräs som skall bli gräsmatta i trädgårdar i Dubai (och andra städer naturligtvis) och detta lockar till sig en hel del övervintrande vadare, ärlor och piplärkor. Jag gick inte så mycket in för att fotografera här, det var ofta stora avstånd till piplärkorna så det gick ganska snabbt att gå runt området. Här fanns dock mycket att titta på och en tubkikare är nästan ett måste. Neil hade med sig tub så jag hade inte tagit med min på resan. Jag kände att jag saknade den på detta stället.

Det började med, där vi ställde bilen att det var fullt av rödflikvipor på fältet framför oss. En hel del ärlor och piplärkor kunde ses och vi kunde snabbt bestämma vattenpiplärka, sädesärla, citronärla, isabellastenskvätta och rödstrupip piplärka. Vidare fram så fanns det ett antal pölar med stående vatten och här fanns det vadare. Större och mindre strandpipare, mosnäppa, småsnäppa och så var det en som fångade min uppmärksamhet i handkikaren. Den var större än de andra och såg ut som en pipare (typ ljung eller kust) fast ändå inte. Jag bad Neil kolla och han kunde snabbt bestämma den till kaspipk pipare. Efter en koll i boken kunde jag bara hålla med. Mycket tjusigt!! En fågel som absolut inte borde ha funnits här i december.

Vi gick vidare. Snart dök det upp en sydlig varfågel (se bilden nedan) det blev dock aldrig något bra fotoavstånd.

Vid samma ställe dök det upp två stycken arabskriktrastar som tyckte att vi störde en del.

Vi vände istället kikarna mot fälten igen och tittade på fler rödstrupiga piplärkor.

Längre bort kunde vi se en sädesärla som inte såg helt normal ut. Mycket svart och ett helt klart speciellt utseende. Det var en så kallat "masked wagtail". Vet inte om den har något svenskt namn då den "bara" är en ras, åtminstone tills vidare.

En bit bort hittade Neil en piplärka som han stannade till vid en stund. Efter en stunds spaning kom han fram till att det var en hedpiplärka (japonicus) som gick där. Jag fick titta i tuben och kunde, efter konsultation av boken, instämma i bestämningen. Mycket kul. Vi kom aldrig tillräckligt nära för att fota men vi lyckades se en till lite senare och även en till "masked wagtail" som jag lyckades hitta själv. :-)

En vanlig syn under vandringen var tofslärkorna. Bra tillfälle att lära sig deras läte och jizz.

Jag försökte få till lite foton på vattenpip men lyckades aldrig bättre än så här. Detta bör väl vara en annan population än den vi ser i Sverige, med tanke på den diffusa sträckningen på flankerna. Alla var ungefär lika diffusa.

På vissa ställen när vi gick runt så måste vi ha kommit innanför rödflikvipornas resp. område för de kunde bli rejält upprörda och närgångna.Denna gjorde nästan utfall mot oss när vi gick runt i "dess" område.

Mot slutet försökte jag få till lite foton på en del av arterna. Framförallt rödstrupig pip, citronärla men det blev aldrig bättre än dessa.

 En ung citronärla i taskig vinkel. Den var inte helt hjälpsam men det var i alla fall kul att känna att locklätet satt där efter att ju ha hittat en vid Habo ljungs camping för några år sedan. Jag kände absolut igen lätet och reagerade redan första gången jag hörde det. Kanske kan ta en på locket om det flyger förbi en hemma...

 Den här rödstrupiga var ju snygg och har faktiskt lite rött vid strupen. Det borde ju betyda att det är en gammal fågel. Lite synd här var att jag inte hörde en enda av de rödstrupiga locka. Det hade jag gärna lyssnat in mig på lite.

 Tofslärkorna var ju för härliga och en syn som jag ändå kan hoppas på att få se hemma, även om den numera är rejält sällsynt. Inte ens årlig i Sverige..?

Efter detta visade det sig att vi var snabba här så Neil tyckte att vi skulle ta en tur upp i bergen. Tur var väl det för vilket fantastiskt ställe, men mer om det i nästa inlägg... :-)

För mig nya arter här blev: ökenkorp (även om det var på vägen hit), Rödflikvipa, kaspisk pipare, tofslärka, arabskriktrast, hedpiplärka, sydlig varfågel, "Masked wagtail" och isabellastenskvätta.

Bra start på 2014, Berglärka blev nr 260

Jag hade egentligen tänkt att skriva ett antal poster med tankar och minnen (och foton) från resan till Dubai, som familjen gjorde i slutet på december. Jag hoppas att det blir av snart, det finns fortfarande en hel del bilder att behandla.

I vilket fall så slutade förra året med att inga nya kryss tillkom efter att svartmesen, som startade det hela, kom in på tomtlistan. 2014 satte däremot ordentlig fart. Det var redan igår som det började plinga om häftiga arter på line band. Lars-Göran Lillvik var ute på en punktrutt för sin vinterinventering och hade helt klart flyt med sig. Det började med en vitögd dykand i kyrkdammen. Den har jag redan sett en gång, i kustdammarna, så det kändes inte nödvändigt att dra iväg på den trots att det är en riktigt ovanlig art. Nästa larm kom en stund senare, då var det dags för en liten flock berglärkor vid Alnarp. Jag kände tyvärr att jag inte riktigt kunde sticka hemifrån när jag ändå hade bestämt att jag skulle ut på en ordentlig runda idag. Så det var bara att hoppas att de skulle vara kvar.

Den fjärde januari började med att det kom lite larm på den vitögda medan jag åkte till Löddesnäs för att få in några vanliga arter på årslistan. Det var rätt dött där så jag åkte ganska snabbt vidare och stannade till vid kustdammarna. När jag kom dit var det en hel del folk där. Det visade sig att den vitögda låg där. Mycket trevligt!!

Så långt så väl men ännu inget larm om att berglärkorna var kvar. Jag åkte bort till stället där de setts under gårdagen och det tog bara några sekunder innan jag hittade dem. Art nr 260 på Sverigelistan. Men det var faktiskt ett världskryss för min del och naturligtvis en ny art för mig i Lomma kommun. Jag larmade ut på line band och LaNi ringde direkt och ville att jag skulle bevaka. Samtidigt som jag pratade med honom så försvann de dock. Jag såg inte när eller vart de försvann... De hittades dock senare igen.

Tyvärr fick jag inga foton på lärkorna. När jag kom tillbaka från mitt besök i Alnarpsparken så hade lärkorna larmats ut på BA och det var fullt av folk som tittade på dem. Inte läge att gå ut och försöka få till ett foto då. Många som skulle bli arga. Istället får det bli ett par foton på den vitögda dykanden.

 När jag kom dit så låg anden mest och sov. Den höll till i en stor flock av till största delen vigg men även ett par brunänder och några par bergand, som kan ses på fotot nedan.

För fler och bättre bilder, jag kom ju aldrig nära, så ta en titt på LoX galleri